Robert Karjel är själv militär och skriver som en som vet exakt vad han talar om. Men det gör å andra sidan Jan Guillou också - utan någon egen erfarenhet av militär verksamhet.
Dessvärre är det Robert Karjel som drar det kortaste strået.
Robert Karjel skriver en ganska träaktig och livlös prosa. Som läsare tillåts vi aldrig att komma nära någon av de många personer, alla män, som befolkar romanen. Det är synd, eftersom sådana berättargrepp alltid ökar läsarens förmåga till igenkänning och empati med huvudpersonerna.
Icke desto mindre är "Gå över gränsen" en spännande, om än ruskigt ojämn, historia. De första nio sidorna är en mycket rafflande beskrivning av hur ryska agenter bryter sig in på den norrländska militärbasen och stjäl jaktroboten Amraam, som amerikanerna av någon anledning lånat ut till Sverige, mitt framför ögonen på inkompetenta nattvakter.
I "Gå över gränsen" passeras många gränser, både fysiska och psykiska, när hjältarna pressas till det yttersta av sin förmåga. På båda sidor skördas offer, alla klarar sig inte levande från det här äventyret.
En amerikansk jaktrobot av typen Amraam stjäls av ryska spioner på svenskt territorium.
I hemlighet skickas en handplockad fyrmansstyrka ut för att om möjligt stjäla tillbaka roboten.
Det är grundscenariot i Robert Karjels debutthriller "Gå över gränsen", som i höst utkommit i pocket.
En jämförelse mellan de båda är som ni förstår oundviklig.
"Gå över gränsen" är en Hamilton Light, eller, om man så vill, en fjäderlätt Tom Clancy (en annan av Karjels uppenbara idoler).
I "Gå över gränsen" blir vi, för att travestera en åsikt som Kristina hade om en helt annan bok, närmare bekanta med flygplanen och ubåtarna än med människorna av kött och blod.
Jag är den förste att beklaga detta.
Till spänningstopparna i boken hör också den handplockade elitstyrkans förberedelser på rysk mark, långsamma, kallsvettiga lastbilsfärder på flykt undan vägspärrarna, och ryssarnas jakt på den svenska ubåt, som kommer till elitstyrkans undsättning i Barents Hav.
Robert Karjel ska också ha beröm för att han inte överdriver de tekniska detaljerna i boken, något som man förstår hade varit mycket enkelt att göra.
EN NY BOK:
Robert Karjel: Gå över gränsen
(MånPocket, 1998. 364 sidor.)
[ Hem ] | [ Innehåll ]